Vapen och namn

Det vi idag kallar för adelsvapen var ursprungligen sköldemärken som var avsedda att fungera som kännetecken på slagfältet. En vapenbeskrivning (blasonering) finns för varje adlig ätt i det sköldebrev som utfärdades vid adlandet och i samma brev finns också en avbildning av vapnet. Den konstnärliga utformningen har varierat med tid och smak. I slutet av 1800-talet fick den unge George Granfelt i uppdrag att rita alla släktvapen som sedan utgavs i Vapenbok för Finlands Ridderskap och Adel (utgiven 1889).

Släktnamn

Vid adlandet antog den upphöjde ofta ett nytt släktnamn. Fram till 1700-talet kan det räcka med att säga att de antog ett släktnamn, eftersom det var ovanligt med släktnamn utanför adeln överhuvudtaget fram till dess.

Namnet som den upphöjde antog vid adlandet byggde ofta på en vapenbild eller hade anknytning till en gård eller annan geografisk lokalitet varifrån släkten härstammade. Under 1800-talet blev det allt vanligare att den som adlats behöll sitt "borgerliga" släktnamn, ibland med någon liten förändring eller något tillägg.

Namnet innebär inte adelskap

Namnet i sig innebär således inte adelskap. Samma släktnamn kan bäras av såväl adliga som icke adlig grenar av samma släkt. Tre ätter bär finskspråkiga släktnamn som antagits vid adlandet. Det förekommer också finska namnformer inom andra ätter, då vissa medlemmar av ätten antagit förfinskade former av sitt släktnamn.

Ätte- och vapendatabas

För mer information om de adliga ätterna och deras vapen vänligen se vår Ätte- och vapendatabas

 

 

Riddaregatan 1
FI-00170 Helsingfors
FINLAND

 

+358 10 411 7260
kansli@riddarhuset.fi

 

© 2020 / Privacy policy